27 februari 2011

Rätt och fel om pälsmössor och prioriteringar

Daniel Björk skriver idag i SvD att det är annat vi i djurrättsrörelsen borde lägga vår tid på snarare än pälsmössor. Jag tycker han har både fel och rätt.

Han har alldeles rätt i att det är inkonsekvent att förbanna pälsmössan medan man tuggar på en kyckling:

"För medan vi bannar päls känner vi att vi kan fortsätta trycka i oss kycklingburgare som om det inte hade några etiska konsekvenser. På så sätt behöver vi inte ge upp något men kan ändå känna oss goda."
Jag håller helt med. Däremot är det naturligtvis så att de flesta djurrättsaktivister redan insett denna konsekvens, och istället trycker i oss tofu (eller Delicatobollar) medan vi kritiseras pälsen.

Men päls är ett klädesplagg som förtjänar att kritiseras, vi får inte låtsas som något annat, eller pälsindustrin och dess konsumenter ska inte kunna gömma sig bakom berg av döda kycklingar (för Daniel Björk har såklart rätt i att det är inom det vi äter som det stora antalet döda djur finns).

Och samtidigt som återkommer hans argument inom alla de områden som djurrättsrörelsen kritiserar: "Kritisera inte oss - titta där borta, där finns någon som är mycket värre!". Och kommer vi inte på något värre i Sverige så finns ju alltid de där borta i Asien som äter hundar.

26 februari 2011

Vi skriver brev till Pernilla Wahlgren

"Jag kan förstå om man tänker att den där lilla pälsbiten är inte så farligt, det är ju bara en liten detalj. Men för djuret är det inte någon detalj. Kroppen är det enda djuret har och inte ens den får de behålla."
Läs det öppna brevet i Aftonbladet

25 februari 2011

Gör skillnad du också!

Djurens Rätt har stått på djurens sida sedan 1882. Under de här 129 åren har vi nått flera framgångar, men djurindustrin har också vuxit enormt, och vi behöver din hjälp för att kunna fortsätta kämpa för minkarna, grisarna, kycklingarna, mössen, hundarna, vargarna och alla andra djur. Vi tänker sätta stopp för djurförtrycket. Kom med i kampen du också!

Bokcirkeln "Jordens herrar" - kapitel 6 & 7

Välkommen till del 4 av vår bokcirkel om Pelle Strindlunds nyutkomna bok "Jordens herrar - Slaveri, djurförtryck och våldets försvarare".

Veckans uppgift var att läsa kapitel 4 och 5, "Att kämpa ner kritiker" och "Den viktiga lögnen", sidorna 159-213. Denna vecka tar vi oss an de två avslutande kapitlen, 6 och 7 - "Radikal och reaktionär" och "Djurens och människans frigörelse".

Jag tyckte det fjärde kapitlet var alldeles enormt intressant. Det var extremt mycket jag tycker man känner igen från en "djurrättspositivs" vardag (och som av en slump dyker en insändare som denna upp i min inkorg och ger exempel på nästan allt som tas upp i kapitlet). Och jag tyckte att tanken på att bevisbördan borde ligga på de som åsamkar onödigt lidande - till skillnad från de som argumenterar mot detta - är galant formulerat på sidan 173.

När du läser kapitel 6 och 7 har jag några tips på vad du gärna får fundera på.

I kapitel 6 fastnade jag framförallt för den personliga reflektionen på sidan 228, konflikten mellan att personer vi älskar samtidigt kan bidra till det förtryckande system vi är så emot. Jag funderar på detta tämligen ofta, och på personer i min närhet. Och det är på grund av detta jag är så väldigt mycket emot att peka ut enstaka individer som onda avskum som utnyttjar djur - för hade vi inte lika gärna kunnat byta plats med dem, om våra livsöden tagit andra vägar? Eller tror vi verkligen att vi blivit "djurrättspositiva" om vi hade haft exakt samma förutsättningar och erfarenheter i livet som dom haft?

(På samma tema: läs gärna Helena Pedersens kloka blogginlägg om vem som egentligen är ansvarig för djurens lidande.)

I bokens avslutande kapitel funderade jag mest kring Claes Britton och Pelle Andersson. Kan det vara så jäkligt att deras kroka "ideologi" både är den mest rimliga när det gäller köttkonsumtionen - och samtidigt den svåraste att argumentera mot (hur ologiskt det än må verka)?

Nästa vecka avrundar vi det hela, och försöker sammanfatta boken vi läst.

24 februari 2011

Stek åt alla?

Har ni sett dokumentären Stek åt alla? som gick i SVT:s Dokument utifrån häromdagen? Jag missade den då, men har nu sett det mesta via SVT Play. Kanske inget som är obligatoriskt att se, men en rätt intressant inblick i köttkonsumtionens miljöproblem. Det är dock väldigt märkligt vilka ansträngningar som görs för att fortsätta kunna äta kött på ett miljövänligare sätt, snarare än att inse att det finns väldigt mycket enklare sätt att åtgärda problemen på.
  • Till 2050 måste köttprodukten fördubblas för att möta efterfrågan, om vi fortsätter äta kött som idag. Ja, det känns ju helt rimligt...
  • När man äter på McDonalds kommer 80% av koldioxidutsläppen från köttprodukten, jämfört med allt annat vi anser vara miljöförstörande med deras mat (och det är ju just det jag brukar säga om att angripa roten av problemet istället för att peta i periferin). Också intressant att McDonalds uppenbarligen insett detta och är med på finaniserar forskning för att minska köttkonsumtionens miljöpåverkan.
  • Kul att de köttfria dagarna kom med. "Underligt att de inte nämner Gent" tänkte jag, samtidigt som delen om just Gent precis började.
  • Odlat kött ser många som lösningen på både den miljömässiga och etiska problematiken med kött. Samtidigt som motargumentet är precis samma som det jag använde ovan - att det redan finns enkla sätt att lösa problemet på.
  • Mus-DNA i grisembryot...
  • En liter ekologiskt vin per dag till varje tjur… kan man inte få djuren att må bra på andra sätt så super man dem fulla?
  • Resan som en kyckling gör från slakteriet till frysdisken borde folk se, även om det inte handlar om dödandet som sådant.
  • Det här med att insekter skulle kunna bli lösningen på efterfrågan på kött har dykt upp lite här och var på sistone. Men jag har svårt att se det. Bönor är bättre.

Miserabla förhållanden avslöjade hos finländska pälshöjdare

Häromdagen kunde den finländska djurrättsorganisationen Oikeutta Eläimille presentera filmmaterial från 80 finska pälsfarmer. Materialet spelades in under 2010. Under gårdagen presenterade man mer material, från ytterligare pälsfarmer. Det som är särskilt med dessa är att farmerna ägs av höjdarna inom den finska pälsnäriingen, bland dem ordföranden för Finnish Fur Sales (FFS) och vice ordföranden för den finska motsvarigheter till Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund.

Detta är bilderna från Jorma Kauppilas pälsfarm, ordföranden för Finnish Fur Sales - som på sin hemsida beskriver sig som "the world's leading international fur auction company".



Mer information och material finns på http://www.tarhauskielto.fi/. Säg nej till päls, oavsett var det kommer från!

23 februari 2011

Vi ser förbättringspotential hos kronprinsessan Victoria och landsbygdsminister Eskil Erlandsson

Igår skickade vi ett öppet brev till kronprinsessan Victoria, om att hon ska skippa pälsen - läs brevet här. Och idag har vi en debattartikel på Newsmill om att landsbygdsminister Eskil Erlandsson ska sluta med övergreppen på smågrisar - läs debattartikeln här.

22 februari 2011

En landsbygdsminister i blåsväder

"Jordbruksminister Eskil Erlandsson, som i november 2006 deklarerat att alliansregeringen nu "räddat pälsbranschen" undan de röd-grönas nedläggningsförsök, hotades av en ny djurskyddsskandal inför valet.

Redan dagen efter Djurrättsalliansens avslöjande skickades därför länsstyrelsens personal ut på oanmälda kontrollbesök på minkfarmar. I de flesta län hade någon kontroll över huvud taget inte gjorts sedan länsstyrelsen tagit över ansvaret för djurskyddet den 1 januari 2009.

Under fyra dagar besöktes 30 av landets 70 minkfarmar. Några dagar senare redovisas den viktigaste slutsatsen: kontrollresultaten tyder inte på någon utbredd vanvård eller generellt dålig omsorg om djuren.

En vecka senare, när den värsta mediestormen blåst över, kom den fullständiga rapporten från kontrollerna. GP:s genomgång av protokollen visar att inspektörerna i själva verket hade funnit en mängd brister. Och att så väl länsstyrelsens inspektörer och veterinärer kritiserade verksamheten."
Ett utdrag är GP:s artikel Falsk bild räddade ministern, där man - likt Jesús Alcalá tidigare gjort i SvD - granskat landsbygdsminister Eskil Erlandsson agerande efter att Djurrättsalliansen visat upp bilder från svenska pälsfarmer.

"I Halland larmar länsstyrelsen om att man inte hinner med djurskyddskontrollen. Länsstyrelsen i Skåne får kraftig kritik från Arbetsmiljöverket eftersom inspektörerna inte får tillräckliga resurser att sköta sitt jobb. Länsstyrelserna i Västernorrland och Jämtland är JO-anmälda för att inte ha agerat i tid på anmälan om vanvård. De senaste åren har larm efter larm kommit om att djurskyddstillsynen inte hinns med. Men vad svarar ansvarig minister? Jo, att det ändå ska fungera!"
Representanter från Djurens Rätt och Djurskyddet Sverige debatterar i Sundsvalls-Tidning.

21 februari 2011

Stockholmsvegetarian?

"Isabelle är vegetarian, så kallad Stockholmsvegetarian. Hon äter fisk och ägg, men inte kött."
Sagt om Isabelle McAllister i DN:s serie om att komma i form, skrivet av journalisten Ulrika By. Någon som hört begreppet "Stockholmsvegetarian" tidigare?

19 februari 2011

Bokcirkeln "Jordens herrar" - kapitel 4 & 5

Välkommen till del 3 av vår bokcirkel om Pelle Strindlunds nyutkomna bok "Jordens herrar - Slaveri, djurförtryck och våldets försvarare". Det har varit en händelserik vecka för Djurens Rätt, och det har varit en händelserik veckan även för denna bok. Ett stor antal recensioner har dykt upp, och nästan alla har varit översvällande positiva – bl.a. Göran Greiders recension i Aftonbladet tycker jag absolut att du ska slänga ett öga på. Samtliga recensioner finns samlade på bokens Facebook-sida.

Veckans uppgift var att läsa kapitel 2 och 3. Kommande vecka ger vi oss på kapitlen 4 och 5 – "Att kämpa ner kritiker" och "Den viktiga lögnen", sidorna 159-213.

Jag brukar ligga lite före, för att kunna föreslå saker du kan fundera på medan du läser. Men denna vecka har jag helt enkelt inte hunnit med – det har kommit pälsbollar, tv-debatter, melodifestivalartister och gristestiklar i vägen. Så jag har bara hunnit börja på kapitel 4, som handlar om det som sagts om dem som kritiserat slaveriet då och djurförtrycket idag.

Inledningen på kapitel fyra har rubriken "De är okunniga", och oj vad intressant det är. Det här är nästan ett av mina favoritområden att diskutera kring, och jag har två alldeles färska exempel som jag hakat upp mig på.

Det första skrev jag ett blogginlägg om. Det handlade om en ledare i tidningen Land Lantbruk som retade sig på att det visades en film som argumenterade mot kött i riksdagen. Osaklig propaganda menade hon (precis som LRF-talespersonen på sidan 164) medan t.ex. intresseorganisationen LRF:s stora inflytande och lobbyverksamhet istället handlar om saklig information. De med makt sätter agendan, helt enkelt, och vi andra vet inte riktigt vad vi pratar om – eller så hittar vi på sanningar.

Samma argument dök upp i ett mail till Djurens Rätt i veckan, efter att Camilla Björkbom debatterade med landsbygdsminister Erlandsson i SVT:s Aktuellt. "Ni vet ju inte vad ni pratar om", skrev personen bakom mailet. Jag brukar uppskatta kritik mot våra argument och diskussioner som ifrågasätter. Men att bara konstatera att vi inget vet är den tråkigaste formen av argumentation som den som argumenterar utifrån den rådande normen använder sig av, som inte känner något behov av att egentligen argumentera mot kritiken. (Och naturligtvis fick jag ingen respons på mitt svar till personen, där jag förklarade vad vi vet och vad vi tycker.)

Trevlig läsning! Jag återkommer till mer om kapitel 4 och 5 nästa vecka, då jag hunnit ikapp.

Bokcirkel "Jordens herrar"

Beroende på en alldeles väldigt händelserik vecka har del 3 i bokcirkeln om boken "Jordens herrar" blivit lite försenat. Inlägget skulle kommit igår, men det kommer senare idag istället. Håll ut!

Tills dess tycker jag du ska titta på bilderna i de artiklar i dagens DN som handlar om Melodifestivalen...

17 februari 2011

Debatt i Aktuellt ikväll om kastrering av grisar


Djurens Rätts förbundsordförande Camilla Björkbom debatterar kastering av griskultingar i SVT:s Aktuellt ikväll kl. 21 mot landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Diskutera gärna med oss under sändningen på Twitter via hashtagen #aktuellt, på vår Facebook-sida eller här i kommentarsfältet. Mer information finns såklart på vår hemsida.

Pälsfri feat. Linda Sundblad



http://www.pälsfri.se

Du är ansvarig för hur du handlar

"Du är själv ansvarig för hur du handlar, med vad du mättar magen och hur du väljer att värma din kropp. I det här fallet handlar det dessutom om lyxkonsumtion, en pälstofs på huvudet är knappast någon livsnödvändighet. Gillar du inte pälsindustri? Så välj då en annan mössa – eller stå ut med att svara för ditt val."
Anne Brynolf i DN.

"Det är positivt för klimatet om man minskar på köttportionerna eller byter ut kött mot ett vegetariskt alternativ någon gång i veckan."
Livsmedelsverkets generaldirektör Inger Andersson på FoodMonitor.se.

16 februari 2011

Många (päls)bollar i luften

Döda rävar överst på vissa människors huvuden har blivit en stor fråga de senaste dagarna. Alldeles snart debatterar Djurens Rätts Gabriella Terneborg frågan i TV4:s Kvällsöppet. Programmet startar kl. 22:40, och pälsdebatten kommer mot slutet. Finns du på Twitter så delta gärna med dina synpunkter via hashtagen #kvallsoppet.

Idag kom också nya bilder från den finländska organisationen Oikeutta Eläimilla, då man återigen har tagit sig in på pälsfarmer i Finland och dokumenterat förhållandena för de rävar som hålls där. Den nya filmen finns nedan och mer på svenska finns i tidningen Vasabladet.



När det gäller just dessa pälsmössor med bitar av blåräv så är det en sak som ännu inte riktigt har påpekats. Och det är det faktum att det i princip vore olagligt att ta fram dessa mössor i Sverige.

Enligt den svenska djurskyddsförordningen får rävar bara hållas på ett sådant sätt att deras behov av att vara tillsammans med andra rävar, röra sig, gräva och ägna sig åt annan sysselsättning kan tillgodoses. Då den bestämmelsen trädde ikraft 2001 kunde ingen rävfarm leva upp till de nya kraven. Rävuppfödning blev för olönsam och därför finns det inga rävfarmer i Sverige idag. Men päls från döda rävar, som föds upp i länder som t.ex. Finland finns det gott om i Sverige.

Jag bad av Djurens Rätt etologer, Linda Björklund, berätta mer om de rävar som blir till päls:

- Rävar är mycket sociala djur och lever under naturliga förhållanden i grupper av individer som är nära släkt. De gräver lyor och kan vandra upp till flera kilometer per dygn. Rävarna som dödas för att deras pälsar ska sitta på mössor och andra plagg som säljs och köps i Sverige, lever under helt oacceptabla förhållanden i trånga burar. De har inga som helst möjligheter att få sina behov av att till exempel gräva, jaga och röra på sig tillgodosedda.

På vår hemsida har vi samlat mediainslag och tips på vad du kan göra för att hjälpa pälsdjuren. Och imorgon förmiddag kommer det mer i ämnet, så håll utkik efter det.

Djurens Rätt har länge jobbat med frågan om päls som kläder utifrån spår. Dels jobbar vi för ett förbud av pälsfarmer - och vi överlämnade för ett tag sedan mer än 100 000 namnunderskrifter mot päls - och dels jobbar för för en pälsfri handel via vår kampansajt www.pälsfrihandel.se.

Vi avrundar detta blogginlägg med ett citat från prästen Annika Borg och radioprogrammet Tankar i P1 från idag:
"Jag tror det i framtiden blir lika främmande att se djur som varor, som det är att idag tro att jorden är platt."

Ibland blir livet inte som man tänkt sig

"- Det är ju inte roligt. Vi hade väldigt gärna velat ta den."
Torbjörn Larsson, ordförande i Jägareförbundet i Västmanland kommenterar i DN det faktum att jägarkåren i länet misslyckades med att få tag på den enda varg som "återstod att fälla".

15 februari 2011

Djurens Rätt i Aftonbladet: "Päls ett plagg för hjärtlösa"

"Hur kan det komma sig att i övrigt förnuftiga, kloka och medkännande människor tappar huvudet när det kommer till mössor med en pälstofs av blåräv på?"
Djurens Rätts förbundsordförande Camilla Björkbom debatterar päls i Aftonbladet under rubriken Päls ett plagg för hjärtlösa.

"Svårsmälta sanningar"

"Förtrycket av djur har utgjort en ideologisk modell för förtryck av människor, konstaterar Pelle Strindlund mot slutet av sin bok Jordens herrar. Och det är vad denna välargumenterade men fruktansvärda stridsskrift handlar om: parallellerna mellan exploateringen av djur och människor. När Strindlund vecklar ut sin tes gör han det med en överväldigande detaljrikedom där både dagens slakterier och gamla tiders slavskepp får glasväggar så att man stirrar rakt in i helvetet. Men inte bara det: likheterna i förlöjligandet av djurrättsaktivister och tidiga slaverimotståndare är slående.

I dag kan ingen försvara slaveriet, men det fantastiska är att de mest upplysta och progressiva människor i sitt försvar av köttätande omedvetet argumenterar på samma sätt som slavhandlare en gång gjorde: Vi har rätt att exploatera de afrikanska vildarna eller döda någon miljon kycklingar om året eftersom vi är intelligentare. Framför allt har vi mer makt än djuren och därför har vi rätt att döda och äta dem. Så ser det alltigenom ohållbara grundargument ut som ständigt återkommer när människor pressas på varför det är moraliskt acceptabelt att äta kött – och när de sagt det ser de ofta litet bedjande ut, som om de visste att något inte stämmer."
Göran Greider recenserar vår bokcirkelbok Jordens herrar i Aftonbladet Kultur.

14 februari 2011

Päls är puckat

Jag tänker faktiskt sluta argumentera varför det är puckat att bära päls, och istället bara konstatera att det är puckat. Har man en död räv på huvudet så saknar man något viktigare - så som ett fint hjärta.

Djurens Rätts konsumentansvariga, Gabriella Terneborg, medverkade i dagens Rappport-inslag om mössorna (ca. 2 min. in i klippet nedan). Och handlar pälsfritt gör du hos alla de butiker och affärer som finns på www.pälsfrihandel.se.

Vi återkommer i ämnet senare i veckan.

Någon matar riksdagen med propaganda? Frågan är bara vem...

Läste en idag en ledare i tidningen Land Lantbruk som fick mig att skratta till. Det är den politiske redaktören Kerstin Davidsson som upprörs över att filmen ("med det pretentiösa namnet", för att låna Davidsson ord) "Meat the Truth" visades i riksdagen i veckan som gick.

Filmvisningen är upprörande tycker Kerstin Davidsson, och enligt henen är filmen "ett hopkok på gammal skåpmat" vars uppgifter om köttkonsumtionens miljöpåverkan "ivrigt omhuldas av veganer, som i tidningsartiklar propagerar för införande av köttskatt". Men det som fick mig att skratta till är hennes avslutning. Hon skriver:
"Visst är det bra att riksdagsmän diskuterar köttproduktion. Men det borde inte ske med utgångspunkt i den plakatmässiga propagandan i ”Meat the Truth”. Jag hade högre tankar om de folkvalda."
LRF har enligt tidningen Arbetaren en plats i det expertråd som jobbar med "Matlandet Sverige". Det är ingen hemlighet att LRF satsar stora resurser, och har en lång tradition, av politisk påverkan - om man googlar går det att hitta pressmeddelanden som t.ex. "S och LRF i gemensamt seminarium om landsbygdens framtid". Och i veckan som gick besökte landsbygdsminister Eskil Erlandsson en grisanläggning "för att diskutera hur vi långsiktigt ska kunna öka lönsamheten för svenska grisbönder".

Det är detta politiska klimat vi lever i. Jag tror att de flesta har insett och (mer eller mindre acceperat) detta faktum. Organisationer, företag och enskilda medborgare försöker påverka de folkvalda att agera i enlighet med sina övertygelser (alt. ekonomiska intressen) bäst de kan.

Och visst, Djurens Rätt och andra djurorganisationer har en agenda. Men så har även LRF. LRF är ingen neutral instans, det är en partipolitiskt obunden intresse- och företagarorganisation med enormt mycket större inflytande och resurser än vad den svenska djurrättsrörelsen någonsin  kommer att ha. Och därför blir det tämligen komiskt när lantbruksnäringen inte klarar av att hantera en filmvisningen i riksdagen med ett budskap som går i motsats med sitt eget. En sådan filmvisning blir till att riksdagen "matas med propaganda".

För vad är då allt det som riksdagen matas med övriga 364 dagar av året, av aktörer som t.ex. LRF? Neutral och opartisk information? Såklart inte.

Naturligtvis går det utmärkt att ha synpunkter på vad som sägs i filmen "Meat the Truth" - men är det inte det som det politiska samtalet är till för? Istället väljer Kerstin Davidsson att gå i taket. Och att kalla tidningen Filters allt annat än opartiska granskning av köttkonsumtionens miljöpåverkan för en "nyanserad bild från oberoende röster i debatten " gör det bara ännu mer lustigt, på ett dåligt sätt.

13 februari 2011

Nytt rekord i Delicatobollätartävlingen!

Grattis Jonas, bra jobbat! Nu är det 10 som gäller för den som vill bli mästare!  Och med tanke på att det bara är snubbar som deltagit än så länge så ser vi särskilt fram mot den första kvinnliga deltagare. Tidigare rekordhållare går att se här (och Vegankrubbs försök går att se här).

11 februari 2011

Bokcirkeln "Jordens herrar" - kapitel 2 & 3

Pippi, Ronja, Bill och Bull - som du kan läsa om på sidorna 135-137.
Välkommen till del 2 av vår bokcirkel om Pelle Strindlunds nyutkomna bok "Jordens herrar - Slaveri, djurförtryck och våldets försvarare". Veckans uppgift var att läsa kapitel 1 ("Herraväldets ideologi"), sidorna 9-67. I förra veckans inlägg kom jag in på ett par saker som jag funderade på medan jag läste kapitlet, och i kommentarerna till det inlägget har andra luftat sina tankar. Men det hade varit jättekul att höra mer om vad fler tyckte om bokens början.

I förra veckans inlägg var jag också inne på att det var två av de olika teman som herraväldets ideologi delas upp i som kändes mer centrala än de andra utifrån dagens exploatering av djur. Och för mig är det kapitlen med rubrikerna "Makt ger rätt" och "De är annorlunda".

Idén om att vi har rätt att göra något bara för att vi tycker jag genomsyrar vår relation till djur. Som boken ger många exempel på så är argumenten framförs till försvar av vårt djurutnyttjande så ologiska att de inte skulle hålla tre sekunder i en seriös debatt. Men det verkar inte spela någon roll – för vi gör det för att vi kan, helt enkelt. Makt ger rätt.

Att djuren är annorlunda tror jag är viktigt i relation till bokens huvudtema. Många argumenterar t.ex. för att olagliga djurrättsaktioner är berättigade utifrån argumentet att olagliga aktiviteter var med och satte stopp för slaveriet, och att olagliga aktiviteter har varit en viktig del i många frihetskamper. Men då tycker jag man glömmer att kampen för djurens frigörelse är väldigt annorlunda än andra (framgångsrika) rörelser - just därför att de vi kämpar för är så annorlunda.

När jag försökte läsa med ett kritiskt öga hittade jag något att vara kritisk mot (se där!). Och det handlade om att jag mindes var min handledare när jag skrev en b-uppsats i arkeologi kritiserade mig för: att jag glatt citerade såväl den mest erfarne professor i arkeologi som en svensk amatörarkeolog med precis samma tyngd och relevans. Och även man kan se artisten Klas Åhlund och krönikören Staffan Wictorin som exempel på hur svenska folket tycker och tänker, så kanske det egentligen inte har någon betydelse vad herrar Åhlund och Wictorin tycker om djur? Eller snarare, deras åsikter i ämnet kommer rimligen inte ha någon större betydelse i relation till hur vi kommer att behandla djur om 200 år – detta kommer nog bero på andra personer än dem..

Veckans läsuppgift blir kapitel 2 och 3 - "Hantering av levande verktyg" och "Argument till förtryckets försvar", sidorna 69-157. Det blir två kapitel denna gång, eftersom kapitel 2 är väldigt kort.

I kapitlet "Hantering av levande verktyg" får vi läsa om likheter i det rent konkreta och fysiska sätten som slavarna då, och djuren idag, behandlades på. I kapitlet "Argument till förtryckets försvar" handlar det istället om argumenten till försvar för förtrycket, och hur argumentationen har organiserats. Och jag har två förslag på saker du gärna få fundera på medan du läser.

I bokens andra kapitel frågar sig Pelle Strindlund om man har ett personligt moraliskt ansvar att göra något åt en förtryckande situation. Och ser man på författarens eget agerade i livet skulle jag gissa att han svar på den frågan blir ett rungande ja. Vad tycker du - och hur långt sträcker sig i så fall det moraliska ansvaret? Till sina egna konsumtionsval och handlingar? Till att påverka andras? Till att direkt ingripa mot situationer där förtrycket sker, inom lagens råmärken eller även utanför dessa?

Ibland sägs det att djurrättsaktivister skulle ha agerat annorlunda om det var människor som satt inspärrade på samma sätt som djuren är. Men böcker som denna ger ett bra exempel på att människor är väldigt duktiga på att inte alls ta ett personligt moraliskt ansvar, även när den drabbade är ett mänskligt djur.

I det tredje kapitlet får du gärna fundera kring ordet "djurrätt". Vi har vid flera tillfällen här i bloggen varit inne på just det som bokens författare kommer in på – att ordet ”djurrätt” ofta kidnappas och förvandlas till något det inte är. Finns det en fara i detta, eller är det bara semantik?

Trevlig läsning, och glöm inte att dela med dig av dina tankar!

Citat från riksdagen

"Såvitt jag vet har ditt departement skickat ut frågor till berörda parter om djurtestförbudet. Men ni har inte skickat ut frågorna till dem som företräder djuren. Forska Utan Djurförsök och Djurens Rätt har inte fått de frågorna".
Jens Holm (v) frågar ut socialminister Göran Hägglund om förslagen att skjuta på EU:s djurtestförbud av kosmetika. Lånat från Forska Utan Djurförsök på Facebook.

10 februari 2011

Rädda Djuren – ny sajt för unga med djurintresse

Rädda Djuren är de ungas tidning för djurintresserade. Nu har tidningen fått en egen hemsida med djurinformation, tävlingar, intervjuer med kända personer, pyssel och förstås läsarnas bidrag.

Rädda Djuren är hemsidan för den som är ung och tycker om djur. Den vänder sig till 6-14 åringar och vill både roa och upplysa.

- Många barn och unga är imponerande engagerade och empatiska när det kommer till djur. Jag hoppas att hemsidan med tiden kommer att fylla flera funktioner, som att vara en kunskapsbank och en mötesplats. Men förhoppningen är också att den ska ingjuta mod att våga gå mot strömmen och att stå för sina åsikter, om man nu känner att samhällets sätt att behandla djur på inte är okej, säger Louise Cederlöf, redaktör på Rädda Djuren.

Både sajten och tidningen tar upp frågor om hur djur vill bli skötta, tips på hur man kan bli djurvänligare, djurhjältar och reportage om kändisar och djur.

http://www.räddadjuren.se/

9 februari 2011

Djurens Rätt, la asociación sueca


Det faktum att vi uppmanar till protest mot tjurfäktningen i Galicien har rönt internationell uppmärksamhet. Vår internationellt ansvariga Cecilia Mille intervjuas här i den lokala tidningen La Vos De Galicia:

"Djurens Rätt, la asociación sueca que se ha colado en el debate entre taurinos y antitaurinos coruñeses, avivado al calor de la precampaña, se fundó al tiempo que este diario, que ha ido a recabar su opinión sobre el asunto. Desde 1882, el colectivo se posiciona ante «cualquier caso de maltrato animal», según explica Cecilia Mille, encargada de relaciones internacionales."
Drygt 600 personer har redan besökt sidan där det går att protestera mot tjurfäktningen - gör det du också!

Uppdaterat 16:33: Nyheten finns nu också i tidningen La Opinión de Coruña.

8 februari 2011

Ny vidrig film från Mercy for Animals

En av våra favoritorganistioner, amerikanska Mercy for Animals, har lanserat en ny film - "Farm to Fridge - The Truth Behind Meat Production". Med speakerröst av James Cromwell visar den var köttet vi äter kommer från (med reservation för att bilderna i filmen är från USA, och till viss del kan skilja sig åt jämfört med t.ex. Sverige).

Se filmen. Sprid den. Eller så ska du inte se filmen. Jag klickade bort den efter 1 minut och 10 sekunder, då hade jag fått nog. Så en liten varning är på sin plats.

7 februari 2011

Hur många Delicatobollar kan du äta?

Jag har gått och grunnat på att göra en lista över de viktigaste veganprodukterna i Sverige 1995-2010. Hade inte en sådan lista varit rackarns spännande?

Tartex måste naturligtvis vara med, och Nutana-burgare. Antagligen Blå Bands färssås. Tofu såklart. Tzay kanske, som en sen outsider.

En annan produkt som skulle ha en självklart plats på listan är Delicatobollen - denna delikata lilla chokladboll som hållt veganer vid liv under tider av brist på annat.

Underhållande nog har det nu dykt upp en Delicatobollätartävling på Youtube. Först ut var bloggaren Veganmage, som åt sju. Sedan kom Eric, och åt åtta. Och Sverige väntar nu med spänning på nästa bidrag. Åtta är ju löjligt...



4 februari 2011

Bokcirkeln "Jordens herrar" - kapitel 1

Välkommen, idag är det dags! Idag börjar bokcirkel om Pelle Strindlunds nyutkomna bok "Jordens herrar - Slaveri, djurförtryck och våldets försvarare" här i bloggen. Jag hoppas du hunnit införskaffa dig en bok på ett eller annat sätt (Sofia hade ett bra tips i en tidigare kommentar om att be ditt närmsta bibliotek att ta in boken).

Jag tycker detta ska bli enormt spännande, både för att detta är en bok jag väldigt mycket ser fram emot att läsa, men också för att det ska bli intressant att göra det tillsammans med andra.

Det här med en "digital bokcirkel" är nytt för mig, så vi får tillsammans utforma det upplägg vi tycker är bäst. Men min grundtanke är att jag (helt självsvåldigt) väljer ett antal sidor som ska läsas, och att vi får en vecka på oss att göra det. Och så använder vi kommentarstråden under respektive blogginlägg för att dela med oss av funderingar kring det vi läser.

Min första tanke var ett kapitel per vecka – boken är uppdelad i sju kapitel. Men då de är aningen olika långa kan det bli så att vi slår ihop ett par kapitel. Men vi mjukstartar med ett (1) kapitel denna vecka. Jag tror flera av er kommer att hinna läsa betydligt längre än så, men det viktigaste är att alla hänger med (för att citera en film som gick på tv häromdagen: "No one gets left behind!").

Veckans uppgift blir att läsa inledningen och kapitel 1 – "Herraväldets ideologi", sidorna 9-61. I kapitlet får vi en inblick i de grundtankar, fördelade på tio olika "teman", som burit upp såväl dåtidens slaveri som dagens djurutnyttjande.

Jag måste erkänna att jag tjuvläst kapitlet, då jag ville testa hur lång tid ett kapitel skulle ta att läsa. Och det är inte min ambition att styra hur en eventuell diskussion utvecklar sig, men tre saker kom jag att tänka på medan jag läste, och de kan kanske fungera som lite tändvätska för dina funderingar.

Av de tio olika teman som herraväldets ideologi delas upp i här – är det något ni tycker är mer centralt utifrån dagens exploatering av djur? Jag tror jag tycker det är två.

Medan jag läste kunde jag ibland känna mig för insnöad för att egentligen förstå. För mig är argumenten som används för att försvara såväl slaveriet och djurförtrycket för det mesta närapå obegripliga i sin brist på logik. Ibland önskar jag att jag kunde läsa en bok med mer "neutrala" ögon, att kunna ta del av påståenden om djurförtrycket för första gången. Hur tänker du när du läser? Är det något du inte håller med författaren om? Eller är du lika insnöad som jag är?

Och avslutningsvis så har jag faktiskt en liten reservation kring det först kapitlet. Det är samma reservation som min handledare levererade till mig när jag skrev min B-uppsats i arkeologi. Kan ni gissa vilken den är?

Trevlig läsning, och jag hoppas du vill vara med och disktera i kommentarstråden till detta inlägg. Nästa läsuppgift kommer om en vecka, den 11 februari.

Prat om päls från Norrköping

3 februari 2011

Läsvärt om Sverige - det nya matlandet

Nedan ett kort stycke från en läsvärd artikel i tidningen Arbetaren. I artikeln tittar Klas Lundström närmnare på det som kommit att kallas "Matlandet Sverige". Djurens Rätts förbundsordförande Camilla Björkbom medverkar i en bit ner i artikeln.

"I de svenska skogarna råder vad som kan liknas vid ett treenigt maktkoncentrat bestående av Centerpartiet, Svenska Jägareförbundet och mäktiga skogsägare som upplåter jaktmarker i utbyte mot gentjänster.

Konsekvenserna skönjs inte blott i den senaste tidens vargjaktshärva – utan även i det storpolitiska lobbyprojektet "Matlandet Sverige, populärt kallat Matlandet. Projektet lanserades 2008 men sparkade inte igång förrän hösten 2010.

Först nu kan man skönja frukten av arbetet, menar Anna-Karin Nyman, pressekreterare för lantbruksminister Eskil Erlandsson. Visionen om det nya matlandet, i praktisk mening en brunn för politisk kohandlande, är regisserat från landsbygdsdepartementet.

Matlandsprojektet står numera som enda projekt, inskrivet i regeringsförklaringen, något som vittnar om dess prestige och politiska vikt, och kostar årligen cirka 240 miljoner kronor.

I matlandsprojektet förenas några av alliansregeringens paradslogans: arbete, tillväxt och turism. Men även några av landets mest inflytelserika aktörer förenas: regering, Lantbrukarnas riksförbund, LRF, och Svenska Jägareförbundet."

Åtal väntar finländska Djurens Rätt

Djurens Rätt har en mediebevakning på vårt namn, vilket innebär att när vi nämns i media så får vi ett mail om detta. Och igår runt lunch började det plinga till i min inkorg, med information om att fyra djurrättsaktivister från Djurens Rätt kommer att åtalas för att ha filmat på ett 30-tal grisanläggningar.

Vad det rör sig om är att när svenskspråka tidningar i Finland översätter den finska organisationen Oikeutta Eläimille så blir namnet detsamma som vårt, vlket har resulterat i en del förvirring genom åren.

Det var hösten 2009 som Oikeutta Eläimille gjorde motsvarande det som Djurrättsalliansen gjorde i Sverige - tog sig in på grisanläggningar i Finland för att dokumentera hur djuren hölls. Bilderna visades i finländsk TV och rönte stör uppmärksamhet och upprördhet.

Till skillnad från Sverige har nu de finska myndigheterna beslutet att alltså åtala fyra av djurrättsaktivisterna som filmade grisarna. De kommer åtalas för hemfridsbrott, brott mot offentlig frid och grov ärekränkning enligt finländska tidningen Vasabladet.

Bilderna från de finländska grisanläggningarna kan du se på http://www.sikatehtaat.fi/. Och ät inte grisar - oavsett i vilket land de föddes, levde och dog.

2 februari 2011

DEA Axelssons inte längre på Djurens Rätts pälsfria lista

Ett företag har försvunnit från Djurens Rätts pälsfria lista. Vi frågade Djurens Rätts konsumentansvariga Gabriella Terneborg om varför.

DEA Axelssons, som de numera heter, är inte längre med på Djurens Rätts pälsfria lista. Varför?
- För ca. 1 år sedan slog sig Axelssons samman med klädföretaget DEA. Vi kontaktade dem då för att be dem förnya vår pälsfria överrenskommelse, under det nya företagsnamnet. Vi har varit i kontakt med dem via telefon, brev och e-post sedan dess, men ännu har inget nytt avtal kommit in.
- Vid samma tillfälle butikerna bytte namn ändrande de också sin skyltning i affärerna, och tog bort den pälsfria dekal som tidigare funnits på deras skyltfönster. Jag har frågat dem varför men de har inte svarat på det, vilket jag tycker är mycket synd.

Innebär detta att DEA Axelssons har börjat sälja pälsprodukter?
- Nej, inte som vi känner till. Vi hoppas naturligtvis att de ska förnya den pälsfria överrenskommelsen. Men tills vidare finns de inte med i vår förteckning över de pälsfria företag vi kan rekommendera.

1 februari 2011

Ett pälsfritt West Hollywood

West Hollywood är en stad strax utanför Los Angeles i Kalifornien med en befolkning på drygt 35 000 personer. Och West Hollywood kan bli den första staden i världen som helt förbjuder försäljning av päls.

Onekligen spännande, om inte för att det alltid är spännande med städer som går lite i förväg och visar hur det skulle kunna göras - på samma sätt som belgiska Gent gjorde när det handlar om en vegetarisk dag i veckan. Och som svenska Malmö har gjort när det gäller vegansk ost på pizzan.

Nedan en film från en manifestation där kampanjen för ett pälsfritt West Hollywood drogs igång.

PS. Jag har aldrig varit i West Hollywood, och kommer antagligen aldrig att åka till West Hollywood. Men filmen därifrån stämmer nästan på pricken in i de fördomar jag har rörande West Hollywood... så, nu har jag sagt det. Förlåt.